Regntunga skyar
Hösten har kommit på riktigt. Regnet öser ner, men ......det är varmt ute. 15 grader. Skum känsla.
Vad tycker ni om hösten?
Vad tycker ni om hösten?
Allt eller inget
Det verkar vara så i mitt liv, att det är allt eller inget.
Ena veckan är det bara tyst, tomt, livlöst och jobbigt. Nästa vecka är det full fart, glädje, värme och massor med positiva inslag. Det är en sån vecka just nu.
Jag skrev igår om alla mina hjärliga vänner och kalas denna veckan, men jag glömde nämna att jag idag får min nya bil också! Weeee, det ska bli roligt. Ny bil är alltid speciellt. Doften och käsnalan av att sätta sig i en bil som är fabriksny. UNDERBART!
Om jag tolkat det hela rätt, så kommer nästa vecka bara at tvara grå, trist, tråkig, långsam och hemsk.
Eller kanske helt underbar....
Vad tror ni?
Alla hjärtans VECKA!
Hela veckan ska det firas med kärlek!
I helgen var jag och tjejkompisarna iväg och hade en lördag utan dess like! Vi åt gott, drack för mycket och dansade tills dom stängde klubben och slängde ut oss! Efter det gick vi hem och drack lite till, snackade och somnade gott. Nästa morgon var det soffmys, kaffe, frukost och planer för en tripp till New York innan jag var tvungen att åka hem igen.
Imorgon tisdag blir det en kväll med vin och god mat med en riktigt nära och kär vän. Hon är en supergod vän och hon bor på krypavstånd från mig!
På onsdag kväll blir det en utekväll med en annan kär vän. Hon och jag ska äta och dricka och sen vet jag inte vad vi hittar på. En onsdag kväll i metropolen.... allt kan hända ;-)
På fredag är det Alla Hjärtans Dag och då kommer min bror med familj på besök och stannar hela helgen. Det blir huset fullt och mina grabbar kommer också hem. OJ, va vi ska kalasa på fredag. Det blir värme, kärlek, vänskap, kramar och mys så hjärtat kommer att spricka!
SÅ firar man alla hjärtans Vecka hos mig! Med MÅNGA kära och älskade.
Hur firar DU?
Aktiv söker likasinnad
En tanke som slog mig nyligen var:
Det är väldigt många män som beskriver sig som "aktiva" som är singlar.
Mannen i fråga söker givetvis en liksinnad. Det ska vara gym varje dag, segling varje helg, golfrundor varje vecka, jordenruntresor varje månad, häftiga racingweekends med polarna till Nurnburgerring, bergsklättring varje sommar, skidresor varje vinter och däremellan egentid för man ska ju vara två men inte ihoplimmade. Hon ska gilla alla hans saker så klart, för hon ska ju vara perfekt för honom. Det nämns sällan något om att han skulle vara intresserad av en solvecka på Mallis, en shoppingresa till Milano, besök i hennes hemstad på helgen, lite utekvällar på stan, promenader i centrum soliga lördagar med en glass i handen och hålla handen, fika med kompisar en regning söndag eller weekend i London/Paris med teaterbesök, konstgallerier och museeum. Sånt tjafs ägnar sig inte riktiga karlar åt.
Jag tänker så här: Jag är inte alls förvånad över att alla dessa hunkar, heros, hetero, hellboys är singlar. Vem vill/orkar vara ihop med en sån överaktiv jävel? Han har säkert ADHD och kan inte sitta still och tabletterna måste ha slutat fungera för hans förra tjej slängde ut honom.
För mig räcker det med det där svennebanan "lagom" av allt. Resor, gym, aktiviteter och sällskap med den man tyker om (älskar).
Jag behöver inte åka jordenrunt i en liten segelbåt varje helg. Jag kan gå hand-i-hand en grå dag och bara planlöst driva omkring.
Ska du med?
Say something
Hörde denna låten på radio idag och den gick rakt in i hjärtat. PRECIS så känns det....
Grät som ett barn i bilen...
http://youtu.be/-2U0Ivkn2Ds
Grät som ett barn i bilen...
http://youtu.be/-2U0Ivkn2Ds
Sånt pratar vi om på fikat....
Dagens fiakämne - jämmställdhet.
Vi är ett bra gäng på jobbet. En blandning av män och kvinnor som alla har skinn på näsan och åsikter och som gärna delar med sig av egna erfarenheter och tyckanden.
Vi var rörande överens idag. Inte ens sådär skojigt busigt tokroligt elaka, bara överens. Jämmställdhet handlar om att dela bördan av vardagen. Att dela glädje och sorg. Att älska och ta hand om varandra lika mycket, fast varochen på sitt sätt. Det handla rinte om att tvätta varannan gång eller att dela föräldraledigheten i exakt lika stora delar.
Det handlar om att DELA. Du gör detta och jag gör detta. VI gör detta tillsammans. Så länge båda är nöjda med fördelningen så blir det ju jämställt. Skit samma om hon lagar maten och han lagar bilen. Det värsta vore väl att dom gjorde häften var. Tänk dig ett par som båda ska mecka med bilen och laga middag samtidigt! Eller att snickaren lagar middag åt sin sjuksköterskefru medan hon bygger på den nya altanen. Varför skulle det vara en lysande arbetsfördelning? man ska väl göra det man tycker om, det man är bäst på och det som gör att ens egna familj fungerar bäst.
Låt inte Vänstern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet berätta för er att er familjesituation är dålig. Om ni är nöjda så är det bra för er. Låt inte partipoloitik styra hur ni vill ha det hemma. Varför är det bäst om föräldrarna delar lika på föräldraledigheten? Kan inte vuxna människor avgöra själva?
Jämställdhet = Vi delar lika på bördan av vardagen. Du gör DETTA och jag gör DETTA.
Bra va?
Det där om kärlek
Tänkte precis SÅ DÄR som man inte ska tänka.
Sen såg jag ett blogginlägg som handlar just om att INTE TÄNKA SÅDÄR.
”jag kommer aldrig träffa någon”, ”varför vill ingen ha mig? Är jag inte bra nog?” ”undrar hur det är att vara den där snygga tjejen som alla killar vill ha?” ”ingen vill ha mig, jag är för ful, för fet, för dum, för kort.”
Jamen, ändå tänker vi så. För att vi är människor och vi behöver varandra. Vi behöver kärlek. Men ibland fokuserar vi på att kärleken handlar om någon annan än oss själva eller att det måste vara en partner. Kärlek är även vännerna, familjen etc.
Och inte blir det mindre lätt för att tidningar och nätet fylls av bilder, reportage och hyllningar till Alla Hjärtans dag. Rosor, choklad, middar, dejtingsajtre som utlovar perfekta partners och så självklart röda hjärtan överallt. Man blir deprimerad efter ett tag utan att ens vilja det.
Jag är singel. Klart jag vill ha kärlek. Klart jag inte vill leva ensam resten av livet, men jag vill inte nöja mig med första bästa heller. Hellre ensam än leva ihop med någon som är halvbra.
Jobbet kallar. Jag får fundera på kärlek och vänskap en annan dag.
LOVE!
Manuskriptet från Accra, eller "Hur man lär sig ta dagen"
Förra veckan fick jag in 4 pass träning och det är inte illa alls! Det är sjukt bra helt enkelt!
Denna veckan har jag hunnit med ett pass än så länge, men det är ju bara onsdag och inte ens lunch än. Det hinns säkert med lite friskis och svettis under resten av veckan. Det känns som att det går bra nu.
Det går inte lika bra för några av mina vänner. Fick ett sms kl 3 i natt om att en vän satt på psykakuten med sin dotter. hon skulle kommit hit till mig i helgen för en girls weekend, men nu blir hon hemma med dottern ist. Undrar just vad som hänt.....
Och dagens myslunch med kompis på stan blev inställd för att hon är sjuk. Hon försöker jobba trots att hon mår dåligt, men lunchen ute på stan hoppar hon över.
Livet kan kännas hårt ibland och jag vet det mer än andra, men nu måste jag få peppa lite tillbaka. Jag läser en toppenbra bok just nu, som är full av visdom och jag finner extra insipration i den. Ni måste läsa den och ta till er av det som står där. Mycket kloka ord!!!
Man lär sig mycket om sig själv plötsligt och så får man modet att ta tag i dagen igen och igen.
LÄS DEN!
Må bra!
Frisk och Svettig!
Inte för att jag känner mig sjuk, snarare tvärt om! Jag är pigg, utvilad, glad, mår bra i kropp och själ och det känns som om livet rullar på av sig självt. Nedförsbacke och medvind alltså och det är ovanligt bra, eller hur?
Jag startade upp med Friskis & Svettis igår. Första passet var en 20 minutare på crosstrainer på eftermiddagen, mellan två tunga arbetspass. Andra passet blir idag och det blir ett cirkelpass på lunchen. Hej va de går!
Maten går det ju sisådär med kan jag säga. Det är inte hundraprocentig 5:2 men visst drar jag ner på maten lite varje dag och mest på kvällarna. Det är inga middagar av tyngre sort efter jobbet, det blir mest sallader och frukt.
Nu sticker jag iväg och svettas lite.
Hur går det med era nyårslöften?
Fastedag imorgon, 5:2
Imorgon är det fastedags!
Jag har räknat ut att 500 kcal kan fördelas så här:
Frukost - 200
Lunch - 300
Frukosten består av 30 gr havregryn och 200 gr lättyoghurt.
Jag lägger havregrynen i yoghurten redan ikväll så får det stå och svälla i kylen under natten. Då blir det en kall och god gröt. Jag sötar med Stevia och lägger i en droppe jordgubbsarom (sådan man har för att smaksätta sodavatten med).
Lunchen består av lättkesella, lättkeso och äpple med kanel.
100 gr keso blandas med 200 gram kesella. Tärna ner ca 175 gr äpple (ett lagom stort äpple alltså) och pudra på lite kanel.
Hoppas detta blir bra.
Återkommer imorgon kväll med resultat :-)
Ciao!
Dag 2 eller 3 eller hur man nu vill se det
Idag är 2:a dagen på jobbet detta år och 3:e dagen på året totalt sett.
Det är fredag, vilket betyder jobb och sen hem till mina busungar och packa inför malmö-resan till helgen. Nu drar vi till mormor och hälsar på. Det ska bli räff med bror och familj och så kusin också. Det ska bli promenad i stan och varm ginger wine på uteservering på Lilla Torg.
Jag ska nog koka ihop en Burgundisk gyta och bjuda familjen på på lördag eller söndag! Och dricka gott vin så klart.....
Man ska njuta av livet och umgås.
Malmö here we come!
..
Nytt År och nya möjligheter!
2014 ska bli dom nya möjligheternas år!
Först och främst så har jag bestämt mig för att starta med 5:2-dieten. Idag är första fastedagen och det blir proteinpulver till frukost, lunch och middag. Sen ska jag variera vad jag äter på fastedagarna, så att det känns roligt och nyttigt. Första dagen....weeehoooo!
I motsats till dagens proteinshakes så är jag otroligt sugen på rött vin och beuf bourguignon! Jag blev otroligt inspirerad av fimen "Julie/Julia projektet" som gick på TV igår. Det måste bli en köttgryta och gott rött vin till helgen. För mat är gott och nyttigt och en enorm trrend. Folk bloggar och fejsbukar om mat hela tiden. Det är vårt bränsle och vi blir glada av det. Varför då inte göra en bra sak av det? Så jag bestämde mig att blogga varje dag detta året och det kommer nog att handla om mat, träning och dom nya möjligheterna som jag hoppas på.
Apropå möjligheter så tänker jag mycket på barnen och jobbet och hemmet för detta året. Det är inte bara "jaget" som ska utvecklas, det är jobbet, relationerna och barnens framtid. Jag läser mycket nyheter på nätet och shockas över utveckling i världen. Dålig ekonomi, dåligt med jobb, stigande priser på allt, nätpedofiler, våld, kriminalitet, droger och i allmänhet rätt dystra utsikter för nästa generation. Det bästa VI kan göra är att se till att hjälpa dem ordentligt på traven med allt OCH se till att jorden inte är en så grym plats att leva på. Hur då, frågar ni? Jag vet inte riktigt, men det är väl en av sakerna som vi kan blogga om, eller hur?
Jag och en kompis pratade om möjligheter för gemensam business och det inspirerade mig att börja tänka i nya banor om jobb, framtid och positiv glädjespridning. Mycket i världen idag handlar om att vara just negativ och pessimistiskt och fatalistisk. Varför kan inte VI (jag och du) vända på den trenden med att starta en POSITIV grej? Den positiva grejen ska dessutom andas optimism och framtidstro. Bra saker alltså. Vi måste tro på en framtid och dessutom se till att skapa den tillsammans!
Så år 2014 startas med positivism, nytt mod, nya blogginlägg, 5:2 och en massa jävlaranamma!
Komigen!
Otrevliga sanningar om oss fina vita européer.....
Igår såg jag ett program på TV som handlade om en dansk familj som åkte till Etiopien och adopterade ett syskonpar, flicka 4 år och hennes lillebror på 2 år. Man fick följa både adoptivfamiljen och deras liv med sina nya barn och familjen i Etiopien som adopterat bort sin två yngsta barn.
Varför adoptra bort sina barn? Jo för att både mamman och pappan var HIV-smittade, sjuka och fattiga och hade 3 andra äldre barn.
Varför adoptera? För att den danska familjen var barnlös och älskade barn och inte kunde tänka sig att leva ett liv utan en komplett familj.
Den etiopiska familjen kämpade förtvivlat för att få information om hur det hade gått för deras barn. Dom ville veta att barnen hade det bra. Dom ville ha någon form av kontakt. Dom fick aldrig det för att adoptionsbyrån förvägrade dom information om barnen, familjen och deras nya liv. Dom biologiska föräldrarna skulle hållas borta.
Hur gick det då?
Det visade sig att flickan var "besvärlig". Tydligen led hon av någon psykisk störning som gjorde att hon inte klarade av den nya situationen med den danska familjen. Och till slut ville inte mamman ha henne längre. Hon placerades på ett barnhem i Danmark! Där bor hon nu. Hennes lillebror, som tydligen är snäll och go och rar, behölls av adoptivfamiljen. Den riktiga familjen i Etiopien har fått gratis HIV-medicin, mår bra, har jobb och klarar sig fint. Dom vet inget alls om flickans öde eftersom dom fortfarande förvägras information. Flickan bor på ett barnhem i Danmark, utan varken biologisk eller adoptiv-familj.
Varför adoptera ett barn och sedan förkasta det för att det är "svårhanterligt"? Hur tänker man då? Är det kärlek till ett barn? Skulle man ha gjort samma sak med sitt biologiska barn? Slänga in det på barnhem om det är "besvärligt"? Och så komma och visa upp sig i TV och säga att man älskar barn? Dom ville ju bara ha snälla och söta barn. Och varför kunde inte flickan fått valet att återvända till sin biologiska familj? Varför behålla henne i Danmark och låta henne bo på ett barnhem där? Hon kunde ju fått det bra hos sin biologiska mor.
Nästa otrevliga sanning kommer från tidningsrubrikerna: Miljoner med människor i Europa är så fattiga att dom bor på gatan och svälter!
Bevisligen ser vi fattigdomens utbredning bara vi går ut en vanlig dag på stadens gator - där sitter tiggarna som kommit til Sverige i tron om att det finns ett liv här bortom fattigdom. Men svaret är "nej, det finns det inte".
Och så lurar vi en hel värld att vi (Europa) har det bra. Vi ska ta emot flyktingar. Vi ska ge alla flyende från Syrien uppehållstillstånd. Kom hit. Kom och lev väl i Sverige och Europa!!!
Vi har inga bostäder, jobb eller möjligheter att psykosocialt ta hand om dessa människor (inte ens till dom som redan lever här!), men vi välkomnar dom hit. Vad är det för bedrägeri? Och vad ska vi göra med dom sen då? Ska vi slänga in dom på "barnhem" (läs: Ghetton i storstäder) när vi inte vill ha dom längre och dom är för "besvärliga"? När deras religioner, hudfärg, klädstil, mattraditioner och huvudbonader "STÖR" oss, då ska vi skandera med plakat "ÅK HEM!" och sedan i protest rösta på Sverigedemokraterna och andra Europeiska partier med liknande sympatier.
Vad då "ÅK HEM"? Deras hem är ju HÄR!
Vart ska den lilla svarat flickan ta vägen?
Vart ska invandrarna i Europa ta vägen sen?
Deras hem är ju HÄR! Om vi välkomnar någon in i vår familj så måste vi älska dom och behålla dom och få dom att må bra så att hela familjen kan fungera väl ihop. DOM ska inte tas hit för att få oss att må bra....
FB-vänner reser bort....
och jag reser i tanken....
Många av FB-vännerna lägger upp foton och uppdateringar om solsemestrar utomlands just denna veckan.
Just denna veckan är mina tankar långt bort i det fjärran av längtan efter just värme, vänner, närhet, kärlek. Precis det som vännerna på FB vill ge sken av - Lyckan.
Och jag längtar bort. Längtar till en strand och en promenad i solnedgången hand-i-hand med en kärlek. Stannar till och blickar mot horisonten med en arm om varandra. Dricker vin och skrattar i natten.
På fredag kommer en god vän på besök. Han som bjöd på årets bästa fest förra sommaren. Malmö, augusti, dans och skratt i varm sommarnatt under äppelträden. Han kommer på besök och det blir mat och vin och skratt. Det blir vänner och värme. Det är kärlek i en fin form.
Jag längtar till Malmö. Till bror och kusin och lättsamt umgänge. Jag längtar till jul. Jag vill mysa hemma med mina pojkar och elda i kakelugnen och bara låta snön falla mjukt på allt. Drömma om nytt år och nya tid och om saker som göms i snö och inte kommer fram i tö.
Jag skrev i början av januari 2013 - Detta kommer att bli bästa året någonsin! Kanske ska jag skriva samma sak förste januari 2014 och se vad som händer?
En minnesvärd resa!
En vän på FB skrev igår att han var Gracefully Insane just nu och att år 2013 varit ett år för "When life gives you lemons, make lemonade" och år 2013 har verkligen varit ett surt, bittert år för mig med och ett år för transformation.
Jag har gått ifrån Fräck Frammåt till Gracefully Insane. Not a bad tripp at all.....
Dom inre resorna är alltid störst.