mammaingenjören

Igår såg jag ett program på TV som handlade om en dansk familj som åkte till Etiopien och adopterade ett syskonpar, flicka 4 år och hennes lillebror på 2 år. Man fick följa både adoptivfamiljen och deras liv med sina nya barn och familjen i Etiopien som adopterat bort sin två yngsta barn.

 

Varför adoptra bort sina barn? Jo för att både mamman och pappan var HIV-smittade, sjuka och fattiga och hade 3 andra äldre barn.

 

Varför adoptera? För att den danska familjen var barnlös och älskade barn och inte kunde tänka sig att leva ett liv utan en komplett familj.

 

Den etiopiska familjen kämpade förtvivlat för att få information om hur det hade gått för deras barn. Dom ville veta att barnen hade det bra. Dom ville ha någon form av kontakt. Dom fick aldrig det för att adoptionsbyrån förvägrade dom information om barnen, familjen och deras nya liv. Dom biologiska föräldrarna skulle hållas borta.

 

Hur gick det då?

 

Det visade sig att flickan var "besvärlig". Tydligen led hon av någon psykisk störning som gjorde att hon inte klarade av den nya situationen med den danska familjen. Och till slut ville inte mamman ha henne längre. Hon placerades på ett barnhem i Danmark! Där bor hon nu. Hennes lillebror, som tydligen är snäll och go och rar, behölls av adoptivfamiljen. Den riktiga familjen i Etiopien har fått gratis HIV-medicin, mår bra, har jobb och klarar sig fint. Dom vet inget alls om flickans öde eftersom dom fortfarande förvägras information. Flickan bor på ett barnhem i Danmark, utan varken biologisk eller adoptiv-familj.

 

Varför adoptera ett barn och sedan förkasta det för att det är "svårhanterligt"? Hur tänker man då? Är det kärlek till ett barn? Skulle man ha gjort samma sak med sitt biologiska barn? Slänga in det på barnhem om det är "besvärligt"? Och så komma och visa upp sig i TV och säga att man älskar barn? Dom ville ju bara ha snälla och söta barn. Och varför kunde inte flickan fått valet att återvända till sin biologiska familj? Varför behålla henne i Danmark och låta henne bo på ett barnhem där? Hon kunde ju fått det bra hos sin biologiska mor.

 

Nästa otrevliga sanning kommer från tidningsrubrikerna: Miljoner med människor i Europa är så fattiga att dom bor på gatan och svälter!

 

Bevisligen ser vi fattigdomens utbredning bara vi går ut en vanlig dag på stadens gator - där sitter tiggarna som kommit til Sverige i tron om att det finns ett liv här bortom fattigdom. Men svaret är "nej, det finns det inte".

 

Och så lurar vi en hel värld att vi (Europa) har det bra. Vi ska ta emot flyktingar. Vi ska ge alla flyende från Syrien uppehållstillstånd. Kom hit. Kom och lev väl i Sverige och Europa!!!

 

Vi har inga bostäder, jobb eller möjligheter att psykosocialt ta hand om dessa människor (inte ens till dom som redan lever här!), men vi välkomnar dom hit. Vad är det för bedrägeri? Och vad ska vi göra med dom sen då? Ska vi slänga in dom på "barnhem" (läs: Ghetton i storstäder) när vi inte vill ha dom längre och dom är för "besvärliga"? När deras religioner, hudfärg, klädstil, mattraditioner och huvudbonader "STÖR" oss, då ska vi skandera med plakat "ÅK HEM!" och sedan i protest rösta på Sverigedemokraterna och andra Europeiska partier med liknande sympatier.

 

Vad då "ÅK HEM"? Deras hem är ju HÄR!

 

Vart ska den lilla svarat flickan ta vägen?

 

Vart ska invandrarna i Europa ta vägen sen?

 

Deras hem är ju HÄR! Om vi välkomnar någon in i vår familj så måste vi älska dom och behålla dom och få dom att må bra så att hela familjen kan fungera väl ihop. DOM ska inte tas hit för att få oss att må bra....