mammaingenjören

Varje dag efter jobbet är det min nya rutin att ta av mig skorna och bara traska runt på gräsmattan en stund. Fattar ni va skönt det är att bara gå barfota i en tjock, sval, mjuk gräsmatta? Löjligt skönt.

 

Jag passar på att plocka några torra blad på äppelträdet, nya av en par vilda skott, plocka ett vinbär och känna den syrliga smaken, dofta på en nyutslagen ros, rycka upp några stjälkar kirskål och bara varva ner. Jag sätter mig på trappan till altanen och känner värmen från stenplattorna under fotsulorna. Ett djupt andetag för in en överväldigande doft av schersmin som blommar överdådigt och doften av gräs. Visst doftar gräs underbart?

 

Altandörren får stå öppen tills det blir riktigt sent. Det doftar svagt från träd och blommor och ljuden från grannarna är dämpat. Det är ingen som stör här.

 

TVn visar program om Ottomanernas rike, erövringar och världsherravälde och män som inte nöjer sig med att bara härska över ett rike. Jag nöjer mig med en litet rike bestående av en liten trädgårdstomt med rosenbuskar vi tegelväggen.

 

Och jag somnar gott med öppet fönster för jag vet att jag vaknar av stilla fladdrande gardin, småfåglar som kvittrar och en och annan granne som far iväg med sin bil i ottan. Kanske till havet? Men jag jobbar veckan ut.

 

Jag begrundar stillheten i mitt lilla kavrter och känner mig nöjd. Lycklig.

 

Just nu saknar jag inget.