mammaingenjören

En tanke som slog mig nyligen var:

 

Det är väldigt många män som beskriver sig som "aktiva" som är singlar.

 

Mannen i fråga söker givetvis en liksinnad. Det ska vara gym varje dag, segling varje helg, golfrundor varje vecka, jordenruntresor varje månad, häftiga racingweekends med polarna till Nurnburgerring, bergsklättring varje sommar, skidresor varje vinter och däremellan egentid för man ska ju vara två men inte ihoplimmade. Hon ska gilla alla hans saker så klart, för hon ska ju vara perfekt för honom. Det nämns sällan något om att han skulle vara intresserad av en solvecka på Mallis, en shoppingresa till Milano, besök i hennes hemstad på helgen, lite utekvällar på stan, promenader i centrum soliga lördagar med en glass i handen och hålla handen, fika med kompisar en regning söndag eller weekend i London/Paris med teaterbesök, konstgallerier och museeum. Sånt tjafs ägnar sig inte riktiga karlar åt.

 

Jag tänker så här: Jag är inte alls förvånad över att alla dessa hunkar, heros, hetero, hellboys är singlar. Vem vill/orkar vara ihop med en sån överaktiv jävel? Han har säkert ADHD och kan inte sitta still och tabletterna måste ha slutat fungera för hans förra tjej slängde ut honom.

 

 

För mig räcker det med det där svennebanan "lagom" av allt. Resor, gym, aktiviteter och sällskap med den man tyker om (älskar).

 

 

Jag behöver inte åka jordenrunt i en liten segelbåt varje helg. Jag kan gå hand-i-hand en grå dag och bara planlöst driva omkring.

 

Ska du med?